Igår hittade jag mina gamla teleskopstavar som jag köpte när jag skulle börja med stavgång. De höll nästan ett år, men sedan gick något fäste sönder så nu gick de inte att låsa riktigt. Jag köpte ett par nya (icke teleskop) till mig, men jag vet faktiskt inte varför jag behöll de gamla. Nåja, de blev liggande här, och bortglömda... tills igår när jag hittade dem.
Idag, när maken skulle köra skräp till tippen, så jag sa till Lille Bus att gå ut med stavarna. Han tittade med stora ögon på mig och undrade varför.
Ja, varför egentligen? Lille Bus har länge tjatat och tyckt att det varit orättvist att jag hade stavar, men inte han. Så nu fick han mina gamla stavar, för de gick trots allt att sätta i lagom längd till honom.
I eftermiddag blev det en tur för Lille Bus och mig, med stavar. Jag fick visserligen vänta då och då för att han skulle komma ikapp och för att han skulle komma förbi mig... men rundan gick bra och det blev ett par nya bilder till bloggen.
Så gammalt skräp är alltså inte alltid skräp???
SvaraRaderaHmmm, där fick jag något att fundera över. Jag som just håller på som bäst och röjer i min stora klädkammare. ;0)
Kul att lille Bus gillar så att vara med dig när du tar dina motionsrundor.
Kram från September
Nej, ibland är det nog så:-)
SvaraRaderaVilken vacker bild!
God lördag på dig, Plutostina!
Det blev forsarundan ser jag. Åhh vad jag saknar den. Lagom lång och lagom backig. kram
SvaraRaderaMen som sagt, allt är inte skräp. =)
SvaraRaderaMössan är köpt på Jula, det är Blåkläder tror jag, varm och skön som attan. =)
Önskar dig en skön dag!
kram kram