NU är det äntligen läggdags för mig.
Jag har ska ha andakt för arbetslaget imorgon, och efter många funderingar fram och tillbaka har jag slutligen landat i funderingar kring livet och sinnesrobönen. Är jag nöjd med mitt liv nu? Är det något jag kan förändra? Hur förändrar jag det? Vågar jag?
Vill du förändra något?
Gud, giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan, och förstå skillnaden.
onsdag 25 mars 2009
onsdag 18 mars 2009
Vill så mycket mer...
Jag vill så mycket mer, men dygnets alla timmar räcker inte till.
Det som blir lidande är sömnen (för jag kommer i säng alldeles för sent) och bloggen (för det blir inte så mycket skrivet). Jag har fortfarande inte berättat om min Rumänienresa, men det kommer! Bara jag kan sitta vid en "trygg" dator som inte krånglar...
Inte heller kan jag smita in här någon lunch eller annan rast för min hårddisk har fortfarande inte kommit tillbaka på jobbet... och datorn hemma krånglar fortfarande. Skulle tro att den åker ut till nyår, för nu är jag riktigt trött på den eftersom den funkar lite som den känner för.
Sedan sist har jag varit på ännu ett konfirmandläger, så nu har jag ännu ett foto över samma vy tagen vid 8-tiden på morgonen. Nu var det inte lika vackra färger som i januari, men det är ändå spännande att se hur det förändras.

Efter lägret åkte jag hem och hämtade sonen. Sedan var vi på bio och såg Bolt. Lite mystid med honom behövs också. Bio med popcorn... och en superlycklig grabb.
Efter en ledig måndag var jag igång och jobbade under tisdagen igen... länge. Men idag gick jag redan vid lunch för att plocka en del komptimmar. Något storstädande som jag tänkt blev det inte, men fönstren blev i alla fall putsade. Det är ju så underbart väder ute... Hoppas verkligen det håller i sig och att våren är här!
Nu vankas det kalas i helgen och sedan har jag en arbetsvecka på 8 dagar... så jag syns inte så mycket nästa vecka heller.
Tjingeling!
Det som blir lidande är sömnen (för jag kommer i säng alldeles för sent) och bloggen (för det blir inte så mycket skrivet). Jag har fortfarande inte berättat om min Rumänienresa, men det kommer! Bara jag kan sitta vid en "trygg" dator som inte krånglar...
Inte heller kan jag smita in här någon lunch eller annan rast för min hårddisk har fortfarande inte kommit tillbaka på jobbet... och datorn hemma krånglar fortfarande. Skulle tro att den åker ut till nyår, för nu är jag riktigt trött på den eftersom den funkar lite som den känner för.
Sedan sist har jag varit på ännu ett konfirmandläger, så nu har jag ännu ett foto över samma vy tagen vid 8-tiden på morgonen. Nu var det inte lika vackra färger som i januari, men det är ändå spännande att se hur det förändras.
Efter lägret åkte jag hem och hämtade sonen. Sedan var vi på bio och såg Bolt. Lite mystid med honom behövs också. Bio med popcorn... och en superlycklig grabb.
Efter en ledig måndag var jag igång och jobbade under tisdagen igen... länge. Men idag gick jag redan vid lunch för att plocka en del komptimmar. Något storstädande som jag tänkt blev det inte, men fönstren blev i alla fall putsade. Det är ju så underbart väder ute... Hoppas verkligen det håller i sig och att våren är här!
Nu vankas det kalas i helgen och sedan har jag en arbetsvecka på 8 dagar... så jag syns inte så mycket nästa vecka heller.
Tjingeling!
torsdag 12 mars 2009
12 mars 2003, kl 21:50
Vid just den tidpunkten hände något i mitt liv.
Jag blev mamma ☺
Då föddes Lille Bus, som idag fyller 6 år.
Tyvärr har jag knappt träffat honom idag.
Tyvärr har jag knappt träffat honom idag.
Vi åt frukost tillsammans i morse, sedan lämnade jag honom på dagis.
Jobbade till kl 19, ringde hem för att höra vad jag skulle ta hem för mat, så ikväll blev det pizza.
Sedan var det dags för sängen för hans del...
Jag får fira Lille Bus senare.
Jag får fira Lille Bus senare.
Ev bio på söndag (han vill se Bolt), efter mitt läger. Får se vilken form jag är i efter en helg med 30 konfirmander.
Firandet blir nästa helg med filmkväll med grabbarna (alla killar födda -03 på dagisavdelningen är bjudna) på fredagen och släktkalas på lördagen.
Lille Bus ville inte att jag skulle sätta in bilden på honom som bebis, för då kunde ju alla tro att han var så lite tyckte han... så här är en bild tagen för knappt en månad sedan också...
tisdag 10 mars 2009
Datortrubbel... igen
På jobbet har de hämtat min hårddisk, för jag har trubbel med datorn.
Här hemma har jag en instabil dator, så den fungerar som den vill.
Har gjort en destruktiv återställning idag...
Lyckligtvis brände jag alla 1500 foto från Rumänien igår kväll, så nu har jag dem både på USB och CD-skivor.
Det här med datortrubbel förföljer mig, så nu är jag less på denna teknik!!!
Här hemma har jag en instabil dator, så den fungerar som den vill.
Har gjort en destruktiv återställning idag...
Lyckligtvis brände jag alla 1500 foto från Rumänien igår kväll, så nu har jag dem både på USB och CD-skivor.
Det här med datortrubbel förföljer mig, så nu är jag less på denna teknik!!!
fredag 6 mars 2009
Samma tanke

Ibland kan det nästan bli lite otäckt...
Idag lyfte jag på telefonluren, slog numret till en kompis. Upptaget, så jag tryckte 5:an.
Precis när jag tryckt på 5:an börjar min mobil att ringa. Vem är det om inte kompisen jag precis ringt fått upptagetton hos i andra telefonen.
Bilden är lånad från http://www.helsinki.fi/jarj/lo/bilder/telefon.gif
onsdag 4 mars 2009
En kompis lillasyster
När jag började gymnasiet fick jag en helt underbar kompis.
Enligt min pappa var vi hopplösa, för vi träffades i skolan och hann knappt hem innan vi ringde varandra och kunde sitta timmar i telefonen. Vi är fortfarande goda vänner, men kontakten är sporadisk... men jag vet att hon finns där, ett telefonnummer bort, om jag behöver någon att prata med. Precis som jag finns för henne.
Min kompis har en lillasyster, Elin. I mina ögon kommer hon nog alltid att vara sådär ett par år, men i själv verket är 17 år nu...
Se denna musikvideo, lyssna och njut.
Det är Elin som kommer gående på bron inledningsvis.
Det är Elin som skrivit text och musik...
Alldeles underbar
Enligt min pappa var vi hopplösa, för vi träffades i skolan och hann knappt hem innan vi ringde varandra och kunde sitta timmar i telefonen. Vi är fortfarande goda vänner, men kontakten är sporadisk... men jag vet att hon finns där, ett telefonnummer bort, om jag behöver någon att prata med. Precis som jag finns för henne.
Min kompis har en lillasyster, Elin. I mina ögon kommer hon nog alltid att vara sådär ett par år, men i själv verket är 17 år nu...
Se denna musikvideo, lyssna och njut.
Det är Elin som kommer gående på bron inledningsvis.
Det är Elin som skrivit text och musik...
Alldeles underbar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)