När jag började gymnasiet fick jag en helt underbar kompis.
Enligt min pappa var vi hopplösa, för vi träffades i skolan och hann knappt hem innan vi ringde varandra och kunde sitta timmar i telefonen. Vi är fortfarande goda vänner, men kontakten är sporadisk... men jag vet att hon finns där, ett telefonnummer bort, om jag behöver någon att prata med. Precis som jag finns för henne.
Min kompis har en lillasyster, Elin. I mina ögon kommer hon nog alltid att vara sådär ett par år, men i själv verket är 17 år nu...
Se denna musikvideo, lyssna och njut.
Det är Elin som kommer gående på bron inledningsvis.
Det är Elin som skrivit text och musik...
Alldeles underbar
Min tanke med denna blogg är att jag ska skriva om smått och stort i min vardag, om vad som händer i livet kring mig. Mer och mer har bloggen den sista tiden blivit en fotoblogg.
TACK för de fina orden!!! Visst vet jag att du finns där, och jag finns här!
SvaraRaderaSTORA kramar
Louise
En sån vän har jag med, vi pratar sporadiskt men jag kallar henne lätt min bästa vän och jag vet att hon känner likadant. Det är härligt med såna vänner... =)
SvaraRaderaÖnskar dig en bra dag!
Kram
Vad vore livet utan musik coh fåglars kvitter...
SvaraRadera